EU ska bekämpa fattigdom

Europaparlamentsvalet närmar sig, kanske det viktigaste av årets val. Vi påminns dagligen om att Sverige som nation befinner sig i en europeisk och global kontext. Vilken EU-fråga är aktuell just nu för oss Sundsvallsbor, vad pratas det om runt fikaborden och i mediebruset? Den fråga som tycks engagera är den förändring vi har sett på våra gator, nämligen att människor tigger. På nationell nivå höjs röster för kriminalisering av tiggeri och lokalt ropas det på att kommunen ska göra något. Detta är i allra högsta grad en fråga där europasamarbetet och därmed också Europaparlamentsvalet är avgörande.

Inom EU råder den fantastiska möjligheten till den fria rörligheten, att varje EU-medborgare har rätt att söka sin försörjning i annat EU-land, men att det inte innebär att man har rätt till det landets sociala skyddsnät. Vi har sedan en svensk lagstiftning som tydligt visar på ansvarsfördelningen mellan staten och kommunen. Socialtjänsten har ansvaret för personer i en akut nödsituation, att hjälpa till med mat och tak över huvudet samt erbjuda en biljett så man kan återvända dit man kom ifrån. Det gäller om du kommer från en annan svensk kommun eller från något annat EU-land. Ansvaret för detta är kommunernas.

Är lösningen då att ropa på staten om att förbjuda tiggeri? Jag frågar mig vad man uppnår med detta, jag ser det som att sopa problemet under mattan. Det är fattigdom som är problemet och det är fattigdom vi ska bekämpa. Fattigdomen driver människor till att sitta tio timmar om dygnet på svenska vintergator för att under några månader få ihop någon tusenlapp, snarare än att vara i sitt hemland. Det bästa du kan göra är att lägga din röst på kandidater till Europaparlamentet som aktivt vill arbeta mot diskrimineringen av romerna, korruption och bristen på sociala skyddsnät i dessa länder. Lägg också din röst på ett parti som tror på EU som en möjlighet att inkludera länder, inte bara för att uppnå stabilitet och fred, utan för att stärka de mänskliga rättigheterna.

Här i Sundsvall påminns vi numera tydligt om den fattigdom som finns bara runt hörnet. I stället för att blunda för denna verklighet och sopa undan den från Sundsvalls vardagsrum, så har jag min sjuåriga dotter som förebild. Mamma kan vi inte ge han/hon lite pengar, vi har ju mycket mer pengar än vad de har, nästa gång ska jag ta med min egen plånbok så jag kan ge mer.

Liza-Maria Norlin, Kristdemokrat Sundsvall
(Publicerad Sundsvalls Tidning 13 april 2014)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.